Så många människor i min närhet som just kärlek förstört och ännu fler av mina närmsta som jag sett springa på moln med ett ständigt glittrande leende och med fjärilar i precis hela kroppen. Jag har sett mig själv vittra sönder i kärlekens mörkaste rum och jag har känt kärleken fylla varenda millimeter av min kropp med lyckorus och fnitter. Jag vet att kärlek pausar ens liv. Plötsligt spelar det ingen roll om man ramlar i trappen på H&M en löningslördag vid lunch och det spelar ingen roll om man får underkänt på tentan eller att någon bestämt sig för att just precis du ska få din cykel snodd en vinter klockan fem en morgon när bussen slutat gå och du har sex kilometer hem. Man slutar fungera när man är kär. Det viktiga är att handla nya kläder, färga utväxten och raka bikinilinjen. Allt däremellan som brukar vara viktigt i ens liv bleknar. Det är nästan värre när det tar slut. Då tar man sig inte ens upp från sängen ännu mindre ut på stan eller ännu jävla mindre klarar man tentan när man inte ens klarar av att sitta på en föreläsning utan att böla eller att facebooka hans nya flickvän och se att hon har större pattar än du ens hade tänkt operera din A-kupa till.

Det var jag som gjorde slut den gången men ändå gick jag ner åtta kilo så nästa gång kärleken tog slut sa jag "nu får jag på mig mina smaljeans igen" och gick ner tio kilo. Kärlek gör att du inte kan äta, inte kan sova och allra minst leva. Ändå gör vi om det. Efter månader av sömnlösa nätter, tiotals gamla kärleksfilmer och hundratals peptalk med vännerna ger man sig ut igen med lust att bli kär och med tanken att går det åt helvete så går jag åtminstone ner några kilon. Och så är man där igen. Mitt i mellan. Å ena sidan sårad och söndersliten å andra sidan uppfylld och förväntansfull.

Det är tur att vi glömmer, att vi vågar igen, att vi satsar ännu en gång. Lite mer försiktig, lite mer rädd och lite mer tillbakadragen. Livrädd för att bli lämnad ensam, livrädd för att älska och utelämna sig själv. Så släpper vi någon ny inpå oss, visar ärren och hoppas något så innerligt att vi klarar oss den här gången. För hur lyckligt kära vi än är så vet vi också hur ont det kan göra. Men kom också ihåg att hur ont det än gör så vet du att du kommer känna nervkittlande lycka igen. Det är det som är så fint med kärlek.

Ni hittar Kim som skriver så galet bra HÄR.